ILIRJANA

Men idag skulle jag ändå ta mig till Ängelholm på egen hand med Arlind, och jag lovar jag kommer nog inte göra det på ett tag till...för han hatar att sitta där bak själv eller så är det så att detta med mammigheten tar priset där med. Han blev sååååå ledsen, han grät o grät och var sååååå ledsen. Det rann tårar verkligen...usch jag mådde lika dåligt som han om inte värre. Vi har ju kört bil korta sträckor, jag och han men inte till Äholm, speciellt inte nu när han är lite större. Han skakade av hur ledsen han var. Så nu efter så blir det definitivt tåg för oss, eller så hoppas jag att vår nya bil har funktionen där man kan stänga av aribagen framme i passagerar sätet, så kan jag ha honom framme ( JAG VET ATT DET ÄR INTE BRA).

Jag förstår inte, min röst hjälpte inte, vår sånger hjälpte inte, leksakerna hjälpte inte utan det enda som han ville vara att se att jag var där och att jag inte hade lämnat honom. Sen kan ni räkna ut att han var kläning resten av dagen och följde mig överallt.

Men vi hade en trevlig dag hos mamma o pappa ändå, det blev en liten fika just för att komma ut lite i friska luften eftersom förkylningsbacillerna finns hemma hos oss och sen sov vi gott en liten eftermiddags powernap:) Mamma lagade såklart god middag och dagen blev skön. Bilfärden hem blev lika hemsk dock:(

Nu ska jag njuta lite framför tvn, innan läggdags:)

enjoy the weekend:)