Lillkotten
Ja, han är på fsk och jag är hemma idag. Inskolningen har gått si så där, han är väldigt ledsen när jag lämnar honom och det är så jobbigt att höra när man går därifrån att han skriker efter en. Vi sa det att eftersom det har varit helg så är det lika bra att han är där några timmar idag med så det inte blir för långt emellan så han verkligen kommer in i det:) Önskar jag var rik så jag alsdrig behövde lämna bort honom, men detta är väl samhället vi lever i och alla går igenom detta varje dag. så idag har jag passat på och fixat lite papperskit som legat hemma och väntat på mig och bara plockat undan. Imor tänker jag stor städa verkligen för det behövs verkligen.
Imor är det bajram, god mat och trevligt sällskap är alltid trevligt. Varit och handlat present till syrrans dotter, hoppas hon gillar det, och tänkte köra till Babyland och toysarus och kolla Teletubbies leksaker till Arlind. Han är helt besatt av Teletubbies, sen mamma och pappa köpte en dvd skiva till honom med Teletubbies är det enda han vill titta på och göra.
Att börja jobba känns ju självklart roligt, men man längtar hem och längtar så mycket efter min lilla kotte. Man sitter och funderar mycket på vad han göra, vad han äter, om han leker och har det bra. Varannan sekund går verkligen till honom.
Nu ska jag fixa dem andra grejerna innan jag ska köra och hämta honom:):)
inskolning
ja vi har ju fullt upp med detta nu...och jag måste säga att jag har en väldig mammig liten kille. Han blir så ledsen när jag har lämnat honom dessa dagar:( vad gör man? jag känner mig som världens kassaste morsa i hela världen. Han vill verkligen inte vara där, men det går bättre och bättre. VAd ska man annars göra? det är inte så att man kan vara hemma, jag hoppas bara att han lär sig gilla det annars vet jag inte. Idag var enda dagen som jag hittade han i strålande humör och han var så glad att han var ute och lekte i sandlådan, men han grät när jag vinkade hej då, helt klart.
Jag har u börjat jobba nu oxå, så detärmycket nytt som man ska ta in och läsa men jag kämpar på. Mitt hjära och hjärna är ju verkligen på hur vi ska få denna inskolning så smidig som möjligt. Vi diskuterar fram och tillbaka om vi har valt rätt, vi kanske skulle ha lämnat han hos mamma fast det var en bit att köra men då hade man sluppit dessa tårar på morgonen.
Nu dör batteriet....vi kämpar vidare
IMORGON
Mitt hjärta är i tusen bitar, imor ska jag lämna honom på förskolan själv. Vem tror ni kommer gråta mer, han eller jag? Men jag ska vara stark för hans skull, han ska inte se mig ledsen. Jag får gråta när jag gått utanför!
Han sover nu i sitt rum, det har gått bra (peppar peppar) men jag tror att han märker att något är på gång för att han är så mammig:)
Vi har sagt att vi ska försöka få det att funka att jag ska jobba 100 % men vi får se...Vi vill inte heller att han ska vara där långa dagar. Men vi gör ett försök....
Denna helgen ska vi passa på och bara umgåss med honom, sitter och funderar om Busfabriken kanske kan vara roligt för honom. Jag ska försöka mysa så mycket som möjligt...Jag vet att jag kanske överdriver, men jag måste också erkänna att jag inte har lämnat bort han så mycket. Jag har velat passa på och utnyttja så mycket tid som möjligt jag bara kan...kanske är det ett nackdel nu när vi ska lämna honom. Vi kanske skulle ha vant honom tidigare eller?
usch så mycket känslor jag har inom mig, jag vågar inte riktigt känna ordentligt för jag tror jag kommer att spricka!! Men jag vet att förskola är något han behöver och tror att det kommer vara bra för honom. Jag har aldrig i mitt liv tidigare sagt att jag kommer och vill gå upp tidigt på morgonen så jag kan umgåss med honom innan jag går till jobbet. Jag vill att vi fortfarande myser innan vi ska iväg så som vi alltid har gjort.Det är påmorgonen och i vår säng som han alltid gjort nya saker, och det vill jag att vi fortsätter även om det innebär att jag ska behöva gå upp kl 6 på morgonen.
SIDE 2011
tillbaka
nu är vi tillbaka i verkligheten igen! Vi har haft det underbart:) Arlind har verkligen njutit till max och blivit oehört busig.
Vi har varit i kosovo i 3 veckor och besökt familjen vilket har varit väldigt trevligt. Arlind var lite blyg och mammig de första dagarna men sen blev det bättre och bättre,men självklart skulle man vara i närheten hela tiden. Han har lekt och busat med äldre barn och börjat säga små ord på albanska vilket är helt underbart att se hur har har utvecklats:)
efter 3 veckor kände vi att vi behövde sol och bad och kunde inte bestämma oss var vi skulle ta vägen. slutade med att jag och Arlind flög hem till sverige medan alban kom med bil hem. O vi bokade en sista minuten resa till Turiket istället:) Vi åkte till Side 1 vecka i en 5 ***** hotell med all inclusive och hade det WONDERFUL:) Arlind badade hela tiden och verkligen hade skoj. det var varmt varje dag mellan 35-40 grader med det bekymrade inte honom ett dugg:) Han åt och sov som en stock på nätterna:) Underbar vecka fick vi bara vi 3:)
Nu har vi varit hemma 2 dagar och stora förändrigar har hänt här med. Vi fick fsk plats och vi börjar inskolningen direkt på måndag:) ja, NU PÅ MÅNDAG:)
Vi besökte fsk i fre och det kändes bra, hon som skulle skola in Arlind var väldig trevlig och det verkade som Arlind hade skoj. Jag fick slita iväg honom för han ville inte hem. Jag känner väldigt mycket just nu, jag är glad att vi fått plats för jag ser att han behöver det men jag är så oehört ledsen över att lämna honom till någon annan. Jag vet inte hur jag ska klara detta, nu passar jag på varje sekund att vara med honom.
ska lägga upp lite bilder såfort vi fixat vår data:) Men i´m BACK:)
