ILIRJANA

busmorgon

Välte ner chipsskålen från gårkvällen, välte ner min stora blomkruka, kräkte ner lite o ville klättra upp på bordet...usch vad jag blev trött, Arlind med, han somnade nyss utan några protester:) Lika bra, så är han pigg till simningen:)

Angående min förlossnings depression, förutom dem känslorna som jag hade så skrev jag aldrig att jag längtade att få vara ensam, jag längtade efter tills Alban kom hem från jobbet så han kunde ta Arlind, jag hade en känsla som jag fick dåligt samvete av att känna, jag orkade och ville inte vara med mitt barn. Jag tror min rädsla av att misslyckas av jätte stor, så istället för att ta tag i det så valde jag att överlämna Arlind till sin pappa såfort jag kunde! Jag minns att jag tycket det var så UNDERBART när han låg på mitt bröst och sov, men samtidigt fick jag också känslor som gjorde att jag kände mig ensam och instängd och jag orkade inte detta mer! Jag blev väldig ledsen och upprörd för små saker, men jag vet idag att mycket handlade om att jag var osäker! Min mamma var bortrest de första veckorna, och min syster med så jag kände mig väldig ensamma utan dem. Mamma är ju den första personen som jag ringer för minsta lilla sak, jag vet att mamma vet bäst och vill bara mitt bästa! Hon är min stödpelare som jag uppskattar så oehört:)

Min syster har ju sin lilla dotter som hon gått igenom saker med som jag vet att hon kan hjälpa och ge mig förslag! Så jag tror det är lite därför jag blev så ledsen och nedstämt och tyckte inte detta var så underbart som alla hade målat upp bilden för mig!!!

Men jag glömmer aldrig när han fyllde 2 månader och jag tog bort amningsnappen för jag tyckte att jag ammade så länge åt gången, vilket jag tror idag var anledningen till att jag mådde så dåligt! Jag kunde sitta i 1,5 timme och amma, han små åt hela tiden vilket gjorde mig galen. Så en dag valde jag att han skulle vänja sig ammas utan amningsnapp, och vips så förkortades amningen ner till 10-15 minuter och han var mycket gladare och mysigare!Samtdigt som jag var glad för amningsnappen att den fast för annars hade jag aldrig kunnat amma, så är jag också så arg för att den förstörde lite början av vår lära-känna- stadie!

Så jag är glad att jag tog striden med honom om amningsnappen, för oj oj oj vilka känslor som dök fram inom mig bara när jag såg honom glad och lycklig o inte fastklistrad i mina tuttar! Han var med på ett helt annan sätt och var såååå nyfiken:) och jag blev mer och mer tryggare i min mammaroll:) Ju lyckligare jag kände mig desto mer lyste han, så det stämmer. GLAD MAMMA ÄR LIKA MED GLAD BEBIS:)

Måste bara tipsa om en fantastisk bok för alla nyblivna mammor, som jag har använt mig mycket av och fortfarande gör:)

Igår när Arlind satt här med min i soffan så fick jag en känsla av att allt går för fort, hade jag fått bestämma själv så hade jag velat födda nästa barn rätt så tätt inpå! Jag saknar när Arlind var liten, och nu känner jag att han växer så fort, han blir mer självständigare för var dag som går:) Men nej, inga barn på ett tag har vi bestämt. Ska njuta av Arlind och göra lite andra saker innan det är dags för round 2.

Usch, vad trött jag är ska nog med lägga mig lite!

Hej hej!!!

Ps, första lilla tandis är framme:) Det har gått jätte bra utan några bekymmer:)

du e en helt fantastik mamma de ska du veta...de du gör e helt rätt...arlind borde vara lycklig som har dej som mamma

Hej! Hoppas allt är fint med er, ja visst går tiden fooort!! Helt galet. Vi tar gärna det paketet! Vad snällt! Kram till er

Really enjoy your website. Thank You.